Fågelskit

Onsdagen den 18:e februari klockan 13:08

För ett och ett halvt år sedan bjöds vi in till ett föräldramöte på dagis. Till detta möte skulle vi ha med oss en tom toarulle. Jag tänkte inte nämnvärt på anledningen till det och när det var dags för föräldramötet satt jag naturligtvis där som ensam förälder utan rulle. Samtliga andra närvarande bollade med sina toarullar under den korta informationen från dagisfröknarna.

- Har du inte med dig någon rulle, Fredric? undrade en av fröknarna och tittade på mig.
- Näe, jag glömde nog det, svarade jag skamset och tittade ner i golvet.

En dryg halvtimme senare fick jag dock en av reservrullarna som fröknarna förutseende plockat fram och vi blev instruerade om att vi skulle måla toarullarna så att de kunde hänga upp dem vid dörren i foajén. Dessa skulle sedan användas då personalen hade meddelanden och information till oss. Ett system som fungerat förvånansvärt bra.

Den förutseende delen av föräldraskaran, vilka finns i alla grupper, hade naturligtvis förhört sig om anledningen till varför en toarulle skulle medtagas. Dessa föräldrar, mestadels mammor till flickor märkligt nog, hade således förberett sig med bokmärken, foton och glitterlim som flinkt plockades fram ur handväskorna och sedan var hantverket igång.

Jag satt mest och flyttade blicken mellan den grå omålade rullen och färgerna som blandats framför mig. Michelangelo lär ju ha stirrat på taket i Sixtinska kapellet under flera månader innan han skred till verket så min femminuters studie av rullen var ju ganska kort. Å andra sidan är det viss skillnad mellan en toarulle och taket i Sixtinska kapellet.

Till slut såg jag framför mig en rosa rulle med gula princesskronor på och kunde skrida till verket. Den rosa färgen applicerades utan större vedermödor eftersom den skulle vara heltäckande på rullen. Efter det krävdes ytterligare en stunds väntan då den rosa färgen skulle torka till och medan föräldrar runt omkring mig placerade sina konstverk på för torkning avsedd plats och började säga adjö till varandra så satt jag och stirrade på en rosa rulle.

Jag tvingades påbörja de gula kronorna och var rätt nöjd när jag fått dit ett par tre stycken som med god fantasi och förklaring skulle kunna tolkas som just princesskronor. För konstverkets skull hade det just till detta möte varit en stor fördel om min sambo, tillika dotterns mor, varit närvarande.

På eftermiddagen dagen efter kunde jag beskåda slutresultatet som personalen monterat i foajén. Jag letade och letade men kunde inte hitta den rulle som jag målat.

- Vilken är din? frågade jag Alicia i hopp om att hon blivit informerad.
- Den, svarade hon och pekade på rullen längst upp.
- Oj!

Det som varit en vacker bild i mitt inre hade genom mina ostyriga händers försorg blivit en griskär skapelse med obestämbara gula fläckar på. Det såg ut som fågelskitar.

Kommentarer
Postat av: Mikael

Underhållande! Själv är man ju inte på dagisstadiet än på ett tag, men likväl, underhållande.

2009-02-24 @ 11:05:40
URL: http://tjockkaft.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0