Storpojken och hans kompis kom skramlande uppför trappan hemma i vårt sekelgamla hus. På övervåningen, strax till höger om trappan, satt min sambo vid datorn och pysslade med något samtidigt som hon nyttjade YouTube som jukebox.

- Oh, är det juttubb? undrade sonens kamrat uppspelt.
- Får jag visa en skitrolig grej?

Sambon accepterade och sökte på det som kamraten föreslagit varefter följande visades på skärmen:

http://youtube.com/watch?v=nmXL6-F3vZQ

- Fy vad hemskt, sa min sambo och tittade långt efter sin dotter som först nyfiket medverkat men sedan blundat och slutligen gått tillbaka till sitt rum.
- Men kolla den där, den är inte så farlig, sa kamraten och pekade på en orange filur med gul hjälm.

http://youtube.com/watch?v=Ii8UoZXNbJ8

Senare samma kväll blev jag av min sambo förevisad dessa två makabra filmsnuttar och blev i min överbeskyddande iver bestört.

Vi skulle aldrig tillåta vår nioåring att titta på saker som liknar det här. Möjligen är vi löjligt överbeskyddande men den här typen av smörja är på andra sidan gränsen för vår del.

Är detta lämpligt för nioåriga pojkar? Är vi onödigt överbeskyddande som förbjuder våra barn att se sånt? Kommer våra barn att bli räddhågsna sängvätare för att de inte får ta del av världens ondska?

- Får han titta på sånt för sin pappa? frågade jag min son i allvarlig ton.
- Näe, han har sett det hos en kompis, svarade han.

Vet ni vad era barn gör vid datorn när ni inte hänger över deras axel? Ovanstående exempel är kanske skapligt harmlösa men just nu rör det sig om nioåriga killar. Vad kommer sen? Vad ska egga deras sinnen när de kommer i tonåren? Man skjuter ju gränsen framför sig hela livet och vill se och uppleva mer och mer.

Jag möttes på dagis av en femårig dagiskamrat till min lilla dotter häromdagen. Han hade varit hos oss på barnkalas två dagar tidigare och kände nog en viss gemenskap med mig eftersom han började berätta.

- Först hade jag en kniv och när jag dödat den första jätten fick jag ett svärd, sen kom jag till den andra jätten som jag dödade, huvudet åkte av på han. Då fick jag gevär och sånt så jag kunde skjuta alla.

Den killen har tio månader kvar till sin sexårsdag och pladdrar väldigt sällan om annat än det som han dödat och läskiga robotar. Samma kille berättade på min dotters kalas om en mardröm som han haft.

Jag tror att vi har kontroll över hur våra barn använder datorn hemmavid. När de är hos sina kompisar kan vi inte ha den kollen och får lita på deras föräldrars omdöme. Ibland känns det faktiskt lite osäkert.