Måndagen den 2:e mars 2009

Morgonen började stillsamt och ovanligt uppstyrt vilket ledde till att jag kunde nära en förhoppning om att nå morgonens mål att infinna mig på min arbetsplats halv åtta. Det tar tjugo minuter att köra hemifrån till den plats där jag separerar mina yngel och placerar lilltjejen på dagis samt storpojken på skolan. En resa som ofta företas under tystnad med undantag från vissa funderingar som osorterat bubblar ut ur sonen mun.

Lilltjejens morgonresa ingår i uppvakningsprocessen har jag fått för mig. Hon sitter allt som oftast tyst och tittar ut genom fönstret. Förmodligen en stund av dagen som hon njuter av.

- Har du verkligen använt kondom? undrade sonen när vi svängde upp på motorvägen knappa sju kilometer hemifrån.

Jag förbannade min och min sambos frispråkighet för ett ögonblick (detta ämne har avhandlats tidigare, se här) innan jag försökte slingra mig en aning.

- Hur kom du att tänka på det? undrade jag som motfråga och sökte hans blick i backspegeln.
- Jag vet inte, jag bara undrar...

Jag satt tyst en stund och försökte formulera ett morgontidigt men förnuftigt svar som skulle dräpa samtalsämnet och tillfredsställa den frågvise nioåringen.

- Jag vill nog aldrig använda en sån, sa han när han inte längre orkade vänta på ett svar...
- Nähä, slapp det ur mig innan jag återigen sökte efter ett lämpligt svar så att min koncentration skulle kunna återgå till Anders Timells redogörelse om Vasaloppet.
- Fast det kanske ändrar sig med tiden, fortsatte han.
- Förmodligen, sa jag och sökte återigen hans blick för att invänta ytterligare prekära repliker på samma tema.

Under en stunds tystnad hann jag fundera över samtalet och hur det skulle fortsätta. Jag slängde en blick på lilltjejen som till synes opåverkad fortsatte sin meditation i baksätet innan sonen återigen tog till orda:

- Varför är vägskyltar oftast blåa?