Tisdagen den 17:e november 2009



Att slänga ihop Pasta Carbonara till fyra personer och några lunchlådor är ingen större match. Inte ens när en av grytorna ska vara vegetariska och innehålla ett märkligt baconsubstitut som enligt uppgift ändå är ganska välsmakande.

Problemet uppstår när man använt åtta äggulor i matlagningen och har kvar lika många äggvitor. Tips mottages tacksamt om hur man lämpligast gör sig av med dessa. Visst kan man slänga ihop nån smaskig maräng men det är inte riktigt min grej. Testade marängvarianten en gång men fick ett resultat som närmast liknade koskit när de flutit ut på plåten.

Stod denna gång med mina äggvitor och funderade på att hälla ut dem i vasken vilket jag gjort ett antal gånger. Problemet då är ju att det geggar ihop sig och hindrar vatten och annat att ens ta sig fram till silen. Funderade också på att hälla dem rakt ner i papperskorgen under diskbänken men drog mig till minnes senaste gången jag gjort detta vilket fick till följd att det rann rakt igenom och gjorde ett jämntjockt och segt snigelspår från diskbänken till ytterdörren. Ett snigelspår som jag inte hade lust att torka upp en gång till.

- Kan du komma lite, hojtade min sambo när jag funderade på mina äggvitors vidare öde.

- Ta med en påse, ropade hon när jag precis börjat gå för att se vad hon ville.

Jag fann henne tråcklandes med ett par gamla kuddar som för länge sedan passerat sin livskurvas höjdpunkt. När jag ombesörjt det jag blivit tillbedd, det vill säga att trycka ner de två kuddarna i ICA-kassen som jag tagit med slogs jag av den briljanta iden att marinera kuddarna med mina äggvitor och sedan omgående bära ut dem till soptunnan.

En sedvanlig kasse från ICA blir relativt välfylld av två ordinära kuddar men jag hoppades ändå att åtta äggvitor skulle finna sin plats bland den mjuka bomullen. För att bereda plats för äggvitorna så tryckte jag till den översta kudden så att en lagom stor grop bildades med plats för åtta äggvitor. Problemet var dock att när jag lyfte handen från den lilla gropen så reste den sig och fyllde åter ut påsen till bredden.

Skam den som ger sig, tänkte jag och körde ner en träslev mot kudden och hade således plats att hälla i mina äggvitor. Trots att problemet från början varit banalt var jag rätt nöjd med min finurliga lösning.

Jag hade dock inte räknat med alla följder. När jag avlägsnade träsleven som skapat gropen ville kudden återigen fylla påsen till bredden. Den för äggvitor avsedda lilla gropen slätades såligen ut och gropens innehåll hade inte längre någonstans att ta vägen. Åtta äggvitor klättrade långsamt ur påsen, rann på dess sidor och bildade en stor rund pöl på köksgolvet.

Uppskattningsvis hamnade sex äggvitor på köksgolvet, den sjunde bildade ett kletigt snigelspår genom hallen och den åttonde låg lyckligt inbäddad bland kuddarna.