Upptaget!

Tisdagen den 3:e november 2009


Upptaget

Jag ryckte upp dörren till badrummet häromkvällen och fick se min sexåriga dotter sitta med byxorna nere tittandes i en av sin mors magasin.

- Gör det du ska så du kan komma i säng, sa jag onödigt hårt och stängde dörren om min levererande dotter för tredje gången inom tio minuter.
- JAAAA, genmälde hon för tredje gången inom samma tidsram.

Någon minut senare kom hon ut och blängde till på mig med spelat allvar som bara sexåriga flickor kan.

- Bra, jag måste på toa, sa Adam och kilade snabbt in utan att jag hann reagera.

Tio minuter och två påtryckningar senare konstaterade jag att tjugofem minuter försvunnit från kvällen genom mina barns toabesök.

När det väl blir dags för barnen att gå och lägga sig om kvällarna så vill jag att det ska gå fort. Kanske för fort. Det är ju liksom när de lagt sig som jag kan slutföra mina sysslor och sedan eventuellt få en stunds avkoppling. Avkopplingen är målet och belöningen just då. Möjligen har jag missat något i min inställning om kvällarna men jag vill nå lugnet. En stund då det är ro i stugan och hjärnan och kroppen får ägna sig åt sånt som inte kräver så mycket energi.

I de lägena kan ett bajsnödigt barn kännas som en bromskloss i tillvaron.

Under gårdagskvällen skickade jag upp barnen för sedvanliga kvällsaktiviteter innan läggning. Fem minuter efter att jag lyckats tjata dem uppför trappan gick jag själv de tretton trappstegen upp. På andra sidan av hallen såg jag en ljusstrimma vid toalettdörren vilket skvallrade om att något barn förmodligen placerat sig på tronen.

- Är det upptaget? undrade jag efter tre försiktiga och ovanligt ostressade knackningar.
- Ja, snart klar, svarade min glada dotters ljuva röst.

Jag hjälpte vår halta katt nerför trappan och återvände sedan mot kvällsberedningen när min dotter öppnade toadörren och gav mig ett ljuvligt leende.

- Jag tycker att du alltid ska göra så, sa hon och tittade fordrande på mig vilket fick mig att ana att mitt milda tonfall vid upptagetfrågan tidigare fallit damen i smaken.
- Menar du när jag knackade? frågade jag för att försäkra mig om att jag fattat rätt.
- Ja, det är mycket trevligare än när du bara öppnar dörren, sa hon i vänlig men bestämd ton.

Naturligtvis är det så. Självklart är det trevligare med milda knackningar än stressigt uppryckta dörrar. Hon avklarade dessutom sina bestyr snabbare än vanligt men jag kan inte avgöra om det berodde på mina milda knackningar.

Det kändes bra. Som om vi löst en liten återkommande kvällsknut. Spontant fick hon en kram och tänderna borstade. Det var ett sånt där tillfälle då samarbetet klaffar och det finns en magisk samhörighet till barnen. Alicia tålmodigt mottagande tandborstningen och sonen lika tålmodigt väntande på att få sina naglar klippta. Samklang, samhörighet, gemenskap. Trodde jag!

- Gå ut nu, jag måste bajsa, hojtade storpojken i samma sekund som jag spolat bort tandkrämsresterna från Alicias tandborste.

Tio minuter senare hade jag fortfarande nagelsaxen i handen och väntade på att få ansa klorna på min uppenbart upptagna son.

Kommentarer
Postat av: Wüst

Våra barn skall alltid ha ett glas vatten när dom har laggt sig men annars så känner jag igen den arga tonen och stressen för att få dom där stackars minutrarna i lugn och ro

2009-11-03 @ 19:54:26
Postat av: Linda

Även jag känner igen mig fast mina tre små brukar även slåss och hålla igen toadörren för varandra så att släppa upp dem själva kan ej komma på tanken än. Då uppstår Harmageddon...

2009-11-07 @ 23:02:28
URL: http://blogg.aftonbladet.se/lindalou
Postat av: Åsa

Men det är väl märkligt att det alltid ska bli så där på kvällarna. Vår son har alltid minst fem jäääääätteviktiga saker han måste tala om eller fråga om. :-)

2009-11-12 @ 15:43:53
URL: http://blogg.aftonbladet.se/pekingmamman
Postat av: Stringent

Ha ha, klok dotter.

2010-01-06 @ 08:17:21
URL: http://stringent.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0