Onsdagen den 4:e mars 2009


Paolos broccoli

Egentligen började det redan i lördags medan vi släpade fyra garderober med tillbehör över parkeringen utanför det stora blåa huset. Lilltjejen, som haft en viss karaktär med sina småländska och ohörbara "R", gladdes över det vackra vädret.

- Idag är det ett riktigt... hörde du pappa? Hööörde du?

Jo, jag hade hört. Det var inget vanligt Aliciauttal. Det var ett rullande "R" som fått vilken göteborgare som helst att blekna av avund.

- Jag sa rrrrrr...

När ljudningen skulle återskapas kom det inte ut något mer än ett småländskt instängt uttal och besvikelsen syntes tydligt på hennes snabbt sjunkande axlar.

- Idag har jag inte tänkt på det men jag har sagt "R" hela dan, sa hon när jag hämtade henne på dagis. Hon avslöjade också att de pratat om bokstaven R veckan innan och jag anade att det var det veckolånga R-temat som lagt grunden för hennes nya uttal.

Den påföljande bilresan hem fick jag och hennes storebror lyssna till allehanda ord innehållande R i början, mitten eller slutet. Först var det lite charmigt men det avtog efterhand. I synnerhet som R-ljuden tenderade att bli längre och längre. Jag hade dock inte hjärta att avbryta henne i hennes nyvunna favoritsysselsättning.

Vi masade oss sedvanligt in i vårt gula lilla hus från början av förra seklet alltmedan R-orden började klinga av för att slutligen upphöra till mina örons och slitna hjärncellers stora glädje. Jag tog mig an middagen som för dagen blev en liten blandning av allehanda grönsaker och korv.

Jag måste ta tillfället i akt och lyfta fram broccolin som med hjälp av en gammal boxare blivit en grönsaksfavorit i vårt hem. Paolo Roberto gav för en tid sedan ut en kokbok med sina fastrars mat som jag fick av min sambo under romantiska former för knappt ett år sedan. I den finns "Insalata di broccoli", en förädling av den grönsak som jag tidigare ratat. Ratad på grund av att jag själv fördärvat den. Kolla receptet här.

Slutligen blev det dags för samling runt bordet för matintag och den R-fria stunden var över när lilltjejen fick syn på de framdukade primörerna:

- Åååh, Paolo Rrrrrobertos brrrroccoli...
- Rrrrrivna morrrrrröter...
- Rrrrrruccola...
- Tomaterrrrr...
- Gurrrrrka
- Korrrrrrv...
- Brrrröd...

- Vad är det där? undrade hon slutligen och pekade på några stekta svampar.
- Champinjon, svarade jag och var noga med att inte säga det i plural.
- Det vill jag inte ha, sa hon och sträckte sig efter favoriten; Paolos broccoli.