Superpretto
Tisdagen den 25:e augusti 2009
Det var när jag satte mig i bilen klockan 22.08 och slog på radion som en röst inom mig mässade:
- Du är ett superpretto, du är ett superpretto...
Det tog sin början en dryg timme tidigare då jag sagt godnatt till barnen och gett mig av mot stan och den stora stormarknaden för att handla sånt som måste handlas; mjöl, socker, toapapper, kryddor och annat som tar slut emellanåt.
I värsta prettostil börade jag min handlingsrunda med att panta flaskor och burkar och för ovanlighetens skull en hel back med tomglas. Med pantkvittot i ena handen och ICA-kortet i den andra sköt jag den stora kundvagnen framför mig till förbutiken där jag bytte in en trisslott med en präktig tjugofemkronorsvinst. Med hjälp av pantkvittot kvitterade jag ut två nya lotter.
- Om du köper fyra får du en hemlig present, sa den välmenande kvinnan bakom disken.
- Då gör vi så, svarade jag med mitt svärmorsleende och valde ett platt paket ur en korg och trocklade ner trisslotterna i plånboken.
En stund senare hade jag hämtat självscanningsapparaten och satt fast den i den avsedda hållaren på vagnen. De medhavda kassarna av förstärkt röd plast och tydliga ICA-märken på vardera sidan spände jag fast i vagnens kanter med de svarta, för ändamålet ditsatta, resår- och kardborrebanden. En fiffig lösning som håller påsen, eller bagen som de kallar den, öppen under hela rundturen. Min handlingslista hade jag i värsta prettostil sorterat efter var varorna fanns i butiken och spänt fast i den avsedda klämman på handtaget för att kunna avklara min kvällsaktivitet via en närmast snitslad bana.
Storpack är prettolivets elixir. Kuponger, bonuscheckar och erbjudandet hör till prettolivet på samma sätt som fotboll hänger samman med gräs.
Jag scannade och levde rullan innan jag äntrade kassan med fyra papperslappar i handen fördelade på kuponger och bonuscheckar. Jag sparade femtiofyra kronor totalt inklusive den lilla rabatt som jag fick för att köpa avokado med ICA-kort. In totale ett avdrag på totalkostnaden med nästan 6%. Pengar som ICA förmodligen redan lurat av mig dubbelt i tidigare sammanhang men vem bryr sig om sånt när kupongglädjen sprider sig i kroppen.
Väl ute vid bilen stuvade jag in tjugofyra toarullar, tolv hushållspappersrullar och två välfyllda bagar med bland annat sex refillpåsar kryddor av allehanda slag. Rumpan landade trött i förarsätet och jag satte på radion och fick till min glädje höra att P1 skulle reprisera Studio Ett från tidigare på dagen.
Det var exakt då prettovarningen skapade det mässande budskapet.
- Bu bist ein superpretto, you are a superpretto, du är ett superpretto...
Kuponger, pantkvitto, bonuscheckar, anpassad handlingslista, storpack och trisslotter med present. Var tog den avslappnade killen med pizzakartongerna vägen? Var är stammisen från närbutiken?
Lösningen var omedelbar och självklar. Radion rattades om till 104.0 som i vår nejd serverar populärmusik. Volymkontrollen rattades upp en aning för den rätta känslan. Bilen rattade jag ut från stormarknadens parkering men svängde ganska snart in på en närliggande parkering för att lämna tidningar, pappersförpackningar, hårda- och mjuka plastförpackningar samt en kasse med nyttiga saker till Emmaus. Detta sista prettoinslag saluterades i rondellen med ett litet extra tryck på gaspedalen för att visa mig själv och den omvärld som inte bevittnade det att Pretto-Fredric inte längre fanns.
Vad händer om man gasar till i en rondell med matkassar i bagagutrymmet? Jo, kassarna far som studsbollar och deras innehåll fördelas i ett jämt lager.
Vad har en prettosvenne handlat? Jo, en storpack med ömtåliga ägg.
Det var när jag satte mig i bilen klockan 22.08 och slog på radion som en röst inom mig mässade:
- Du är ett superpretto, du är ett superpretto...
Det tog sin början en dryg timme tidigare då jag sagt godnatt till barnen och gett mig av mot stan och den stora stormarknaden för att handla sånt som måste handlas; mjöl, socker, toapapper, kryddor och annat som tar slut emellanåt.
I värsta prettostil börade jag min handlingsrunda med att panta flaskor och burkar och för ovanlighetens skull en hel back med tomglas. Med pantkvittot i ena handen och ICA-kortet i den andra sköt jag den stora kundvagnen framför mig till förbutiken där jag bytte in en trisslott med en präktig tjugofemkronorsvinst. Med hjälp av pantkvittot kvitterade jag ut två nya lotter.
- Om du köper fyra får du en hemlig present, sa den välmenande kvinnan bakom disken.
- Då gör vi så, svarade jag med mitt svärmorsleende och valde ett platt paket ur en korg och trocklade ner trisslotterna i plånboken.
En stund senare hade jag hämtat självscanningsapparaten och satt fast den i den avsedda hållaren på vagnen. De medhavda kassarna av förstärkt röd plast och tydliga ICA-märken på vardera sidan spände jag fast i vagnens kanter med de svarta, för ändamålet ditsatta, resår- och kardborrebanden. En fiffig lösning som håller påsen, eller bagen som de kallar den, öppen under hela rundturen. Min handlingslista hade jag i värsta prettostil sorterat efter var varorna fanns i butiken och spänt fast i den avsedda klämman på handtaget för att kunna avklara min kvällsaktivitet via en närmast snitslad bana.
Storpack är prettolivets elixir. Kuponger, bonuscheckar och erbjudandet hör till prettolivet på samma sätt som fotboll hänger samman med gräs.
Jag scannade och levde rullan innan jag äntrade kassan med fyra papperslappar i handen fördelade på kuponger och bonuscheckar. Jag sparade femtiofyra kronor totalt inklusive den lilla rabatt som jag fick för att köpa avokado med ICA-kort. In totale ett avdrag på totalkostnaden med nästan 6%. Pengar som ICA förmodligen redan lurat av mig dubbelt i tidigare sammanhang men vem bryr sig om sånt när kupongglädjen sprider sig i kroppen.
Väl ute vid bilen stuvade jag in tjugofyra toarullar, tolv hushållspappersrullar och två välfyllda bagar med bland annat sex refillpåsar kryddor av allehanda slag. Rumpan landade trött i förarsätet och jag satte på radion och fick till min glädje höra att P1 skulle reprisera Studio Ett från tidigare på dagen.
Det var exakt då prettovarningen skapade det mässande budskapet.
- Bu bist ein superpretto, you are a superpretto, du är ett superpretto...
Kuponger, pantkvitto, bonuscheckar, anpassad handlingslista, storpack och trisslotter med present. Var tog den avslappnade killen med pizzakartongerna vägen? Var är stammisen från närbutiken?
Lösningen var omedelbar och självklar. Radion rattades om till 104.0 som i vår nejd serverar populärmusik. Volymkontrollen rattades upp en aning för den rätta känslan. Bilen rattade jag ut från stormarknadens parkering men svängde ganska snart in på en närliggande parkering för att lämna tidningar, pappersförpackningar, hårda- och mjuka plastförpackningar samt en kasse med nyttiga saker till Emmaus. Detta sista prettoinslag saluterades i rondellen med ett litet extra tryck på gaspedalen för att visa mig själv och den omvärld som inte bevittnade det att Pretto-Fredric inte längre fanns.
Vad händer om man gasar till i en rondell med matkassar i bagagutrymmet? Jo, kassarna far som studsbollar och deras innehåll fördelas i ett jämt lager.
Vad har en prettosvenne handlat? Jo, en storpack med ömtåliga ägg.
Tankeläsare
Måndagen den 18:e maj 2009
Tio rosor för elva år
Helgen kom och tog slut som en löning i juletid men hann ändå inhysa en hel säck med intressanta upplevelser. En av dem var på söndagen då jag och min sambo enligt vår gemensamma tradition tog den norska nationaldagen till att fira vår gemensamma resa genom livet.
Jag kom hem med ett fång glädjande rosor och fick en kram, en puss och ett litet brunt paket som återgäldning och uppskattning.
Det var elva år sedan jag och min sambo slog våra känslomässiga påsar ihop och på den tiden har jag många gånger funderat över huruvida hon verkligen tror att jag kan läsa tankar. Att vi män är tankeläsare är ju enligt tradition något som våra närmaste kvinnor verkar vara fullt övertygade om.
Jag insåg, via den gåva jag fick, att Johanna verkligen inte fallit in i tankeläsarövertygelsen. Efter elva år med en drulig karl har hon insett fakta:
Fredric kan inte läsa tankar...
Hon verkar dock inte gett upp hoppet eftersom den bruna lilla kärleksgåvan innehöll en smärt liten bok med en ytterst analyserande man på framsidan:
"Konsten att läsa tankar" av Henrik Fexeus.
Kanske ett måste för alla män...
Lediga dagar
Tisdagen den 17:e mars
Café Lotsen
När man, som min sambo gör, jobbar inom handeln så går man lite utanför den gängse bilden av normen. Livet blir, vill jag ha sagt utan att gnälla, inte riktigt så enkelt att styra upp som det blir i de familjer där man har vardag och helg i en strikt avgränsad form.
- Ni kan väl komma över på en bit mat och lite vin på lördag? föreslog en kamrat till oss en gång.
- Njae, Johanna jobbar till halv sju och sen jobbar hon på söndag, svarade jag.
- Jaja... men det är ju ändå lördag, replikerade den inbjudande bekante som inte riktigt gjorde kopplingen till att dagen efter skulle vara arbetsdag.
- Ni kanske kan komma till oss på tisdag kväll istället, kontrade jag lite provocerande för att se om det trillade ner något polett.
- Nej men det går ju inte. Jag tänkte vi kunde ta lite vin och sitta och snacka framåt natten.
- Men det kan vi väl göra här hos oss på tisdag, sa jag.
- Men Fredric... det är ju mitt i veckan. Jag orkar inte det om jag ska upp och jobba...
Plong... Poletten trillade ner men maskinen startade inte.
Ska vi hitta på något på en helg så har vi bara varannan helg att tillgå. Visst är sambon ledig mitt i veckan någon dag men då sitter ju jag på min ändalykt och fnular på jobbet.
Fördelen med en sambo som är ledig någon dag i veckan är att det öppnas lite möjligheter. Raggmunk på Café Lotsen till exempel.
Café Lotsen
När man, som min sambo gör, jobbar inom handeln så går man lite utanför den gängse bilden av normen. Livet blir, vill jag ha sagt utan att gnälla, inte riktigt så enkelt att styra upp som det blir i de familjer där man har vardag och helg i en strikt avgränsad form.
- Ni kan väl komma över på en bit mat och lite vin på lördag? föreslog en kamrat till oss en gång.
- Njae, Johanna jobbar till halv sju och sen jobbar hon på söndag, svarade jag.
- Jaja... men det är ju ändå lördag, replikerade den inbjudande bekante som inte riktigt gjorde kopplingen till att dagen efter skulle vara arbetsdag.
- Ni kanske kan komma till oss på tisdag kväll istället, kontrade jag lite provocerande för att se om det trillade ner något polett.
- Nej men det går ju inte. Jag tänkte vi kunde ta lite vin och sitta och snacka framåt natten.
- Men det kan vi väl göra här hos oss på tisdag, sa jag.
- Men Fredric... det är ju mitt i veckan. Jag orkar inte det om jag ska upp och jobba...
Plong... Poletten trillade ner men maskinen startade inte.
Ska vi hitta på något på en helg så har vi bara varannan helg att tillgå. Visst är sambon ledig mitt i veckan någon dag men då sitter ju jag på min ändalykt och fnular på jobbet.
Fördelen med en sambo som är ledig någon dag i veckan är att det öppnas lite möjligheter. Raggmunk på Café Lotsen till exempel.
