Måndagen den 20:e april 2009

För ett knappt år sedan satt jag i bilen på väg mellan jobbet och dagis. Det är ungefär två hundra meter mellan trafikljusen och den lilla parkering där vi föräldrar trängs med bilar, cyklar, barn och allehanda gods som skall in och ut från dagis.

Jag satte långfingret till blinkersspaken för att markera högersväng mot dagisparkeringen då min mobiltelefon ringde. Displayen avslöjade ett 08-nummer vilket tydde på att det var arbetsrelaterat och jag funderade på att skita i att svara då min arbetstid var slut sedan en dryg kvart tillbaka. Jag svarade dock med ett vänligt tonfal som brukligt är.

- Ja, tjeeeena, dä här ä Tooooomi.....

Stockholmsmäklarens utpräglade dialekt gav min småländska och fördomsfulla ådra lite bränsle när han presenterade sitt ärende som jag lyssnade till men konstaterade att den minut jag hade till hans förfogande innan hämtning på dagis inte skulle räcka. Dessutom var ärendet av sådan art att ingen nytta skulle kunna göras innan hela organisationen vaknat dagen efter i alla fall.

- Jag ska precis hämta på dagis, kan jag ringa dig imorgon bitti?

I andra änden av luren hörde jag en inandning så kraftig att det förvånade mig att hans telefonlur inte drogs ner i svaljet. Inandningen hade solklart betydelsen av att jag sagt något osägbart.

Det tog ett par sekunder innan kunden började rabbla diverse missnöjdheter såsom oseriös, lat, ointresserad och oengagerad.

Att man ber att få återkomma är en sak och oftast accepterat. Att man hänvisar till att vara upptagen är helt okej. Om man däremot hänvisar till att man ska hämta sina barn och därmed inte har tid för övertidsjobb är fullkomligt oacceptabelt i vissa ögon.

Dagen efter kom en av mina överordnade mycket riktigt in på mitt kontor och bad mig förklara situationen. Efter min förklaring var saken utredd men det stör mig fortfarande att kunden ringt till nästa person på den hierarkiska skalan och fått hjälp och en ursäkt.

Det var dock ett år sedan och de två senaste dagarna har jag fått exempel på att nya tider möjligen är på gång.

"Jag är hemma och vårdar sjukt barn och vet inte när jag är tillbaka."

Ovanstående meddelande fick jag som autosvar när jag skickade e-post till en kollega igår. Jag blev så glad att jag var tvungen att ge honom beröm.

Idag, alldeles nyss, ringde jag till en av mina kunder eftersom han sökt mig igår.

- Nämen hej, svarade han efter att jag dragit den sedvanliga hälsningsharangen.
- Ringer jag och stör? undrade jag frågande.
- Ja. Jag lämnar barn på dagis just nu.... sa han urskuldande.
- Jag ringer senare, när är du på kontoret? frågade jag och försökte låta så uppmuntrande och nöjd med uppgörelsen som det bara gick.

Det kanske snart är okej att vara pappa och prioritera barnen framför arbetet. Vi är förmodligen på väg däråt i alla fall...