Tisdagen den 3:e mars 2009

I slutet av sjuttiotalet eller möjligen början av åttiotalet gjorde jag två fatala misstag. Jag tror det var en lördag eller söndag då jag låg på den gröna heltäckningsmattan framför TV-soffan och avnjöt något sportevenemang på TV. Förmodligen var det tipsextra eftersom det i princip var den enda sport som erbjöds. I soffan, en dryg meter bakom mig satt den äldre av mina två storebröder och tittade på samma evenemang. Retsamt långsamt förflyttade han sina fötter närmre och närmre mitt ansikte tills tubsockan nuddade min näsa.

- Lukta! uppmanade han och det var i det ögonblicket jag gjorde det första misstaget.

Om jag i det läget bett honom lägga av och flyttat på mig hade det förmodligen varit frid och fröjd. Jag reagerade inte så. Jag tog ett djupt andetag och sniffade. Misstag nummer ett.

- Mmmm... det luktar popcorn, sa jag sedan vilket var misstag nummer två. Visserligen var dåtidens popcorn fjärran från nutidens micropop men lukten var densamma.

Efter dessa två misstag hände det naturligtvis flera gånger att den sex år äldre brodern kom jagandes med ett par svettiga tubsockor.

- Det luktar popcorn, det luktar popcorn... hojtade han varefter de avtagna strumporna skulle tryckas mot stackars lillebrors näsa.

Det finns dock värre incidenter som denne retsamme storebror iscensatt. Jag minns med tydlighet hur han kom kutande från köket och sa:

- Jag har en fis på gång!

Via hallen vek han tvärt vänster in i mitt rum varefter han hoppade upp och satte sig på min huvudkudde.

En annan episod av våra liv minns jag också väl. Jag vet inte upprinnelsen till det men avslutningen är glasklar. En avslutning som jag lyft fram som ett avskräckande exempel för mina egna barn.

- Gör du det där en gång till så slänger vi ut dig i snön, sa min far till sin son, tillika min bror, som för tillfället endast var iklädd ett par ljusblå kalsonger med y-front.
- Det skulle ni aldrig göra... svarade storebror uppstudsigt.
- Testa, sa pappa med sitt karaktäristiska pillimariska leende.

Han gjorde det igen. Pappa tog hans armar och mamma hans ben. Jag öppnade villigt ytterdörren och ut kånkades storebror och placerades i en snödriva bredvid trappan till huset. Precis innanför tröskeln stod jag och min andra bror och jag minns inte säkert men jag är relativt övertygad om att vi skrek av förtjusning.

Idag, den tredje mars, fyller denna retsamma broder år. Hade det inte varit för mina påminnelser emellanåt så hade han säkert glömt bort sina popcornstinkande tubsockor.

Så, tack då storebror. Tack för doftminnet som jag påminns om varje gång det luktar popcorn. Dessutom; grattis på födelsedagen!