Lördagen den 21:e mars 2009


En slagen hjälte

Efter att ha sovit över hos den aktive grannpojken skulle Adam bänka sig framför Supercupfinalen mellan hans Kalmar FF och IFK Göteborg på lördagseftermiddagen. Han plockade åt sig sitt lördagsgodis och det var inte utan viss avundsjuka som jag sneglade på honom då han tog plats i soffan för en stunds avkopplande fotbollsdramatik.

- Hinner inte du titta pappa? frågade han mig efter att han upptäckt min snabba förbifart.
- Näe, inte just nu, jag kanske kollar andra halvlek, svarade jag samtidigt som jag seglade vidare genom köket mot den väntande tvättstugan.

Drygt femton minuter senare passerade jag TV-soffan igen med famnen full av tvätt som skulle placeras ut på diverse avsedda platser på övervåningen. Jag förväntade mig att se en ivrigt godistuggande pojk som med sinnen på helspänn följde matchen på TV. Så var det dock inte. I soffan låg en hopfälld och slagen sovande hjälte. Godispåsen stod öppnad men till synes orörd på soffans rygg.

En och en halv timme senare brassade jag köttfärs till tacos i köket. Jag hade precis lagt i den hemmagjorda tacokryddblandningen när hasande steg närmade sig från vardagsrummet där TV:n finns placerad.
- Är matchen slut? sa en trött och förvånad pojke.
- Ja, svarade jag och förväntade mig en djup suck.
- SATANS JÄVLAR, skrek Adam och hoppade på stället medan tårarna sprutade i besvikelse över att inte lyckats genomföra planen som han tänkt.
- Gör du tacos? undrade han när han sansat sig och lommade tillbaka till soffan efter mitt jakande svar.