Åttiosju pannor

Lördagen den 9:e maj 2009

Jag öppnade dörren till badrummet med avsikten att riva av en badrumsstädning men fick se en blå platt tingest sticka ut under badkaret. Badrumsvågen...

För tre månader sedan stod jag senast på en våg i samband med en viktklubb på jobbet. Jag hoppade av både vågen och viktklubben eftersom jag ville komma bort från den pressen, från snacket och framförallt från sneglingarna ner på lunchtallriken de dagar då den medhavda lunchen inte var riktigt så hälsosam som önskvärt.

Min känsla har varit att byxorna spänt lite mer än brukligt och att en del tröjor stramat över buken på ett sätt som talar sitt tydliga språk den senaste tiden.

För drygt tio år sedan lämnade jag en tvåårig sejour i Göteborgsområdet och bar då på åttiosex kilo varav tio tillkommit under de två åren som säljare på ett reseföretag i Kungsbacka. Jag började spela fotboll igen när jag kom tillbaka till ljuva ostkusten och kilona rasade ner till strax under åttiostrecket där de höll sig fram till för något år sedan då visaren sakta tuggat sig upp mot åttiofem som en följd av att fotbollsträningen tyvärr är avslutad och inte ersatts med någon annan rörelse av samma dignitet.

Idag ställde jag mig på vågen igen. Jag tvekade länge men klev till slut upp utan att titta ner på visaren. Genom fönstret beskådade jag en guldbröstad fågel på uthustaket medan jag funderade på om jag skulle kliva av utan att titta.

- Jag blir glad om det inte är över åttiofem, sa jag högt till mig själv.
- Va sa du? undrade min dotter som tveksamt stack in huvudet genom dörren.
- Ingenting, svarade jag och tittade ner.

Åttiosju kilo. All time high! Inget att skryta över och ett BMI som skriker övervikt i röda siffror.

Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu... Ärligt så känner jag mig smärtare än när jag återvände från Göteborg men vikten har ju sagt sitt. Dessutom hade jag andra referensramar då. Då skulle jag slå mig in i ett division 3-lag, nu är målsättningen lite lägre.

Men... jag tog tillbaka min plats i division 3 för tio år sedan. Jag borde klara av att trippa ner till åtminstone under åttio den här gången. Att ta plats i ett lag är däremot en betydligt bättre målsättning än att nå en viss vikt. Jag behöver en målsättning. Jag behöver en målsättning illa kvickt!

Nu ska jag städa toaletten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0